Små berättelser-skrivtävlingen

Vi bad låg- och högstadieelever skriva en berättelse på högst tio meningar under temat Ett flyktingbarns hem. De bästa berättelserna valdes av författaren Hannele Mikaela Taivassalo.

Årskurs 1-3

1:a pris:

Ett flyktingbarns hem

En dag som vanligt sov en familj. Klockan tolv på natten kom en man som bankade på dörren. Mamman sa –”fly!” åt sitt barn. Barnet sprang till en båt. Hen hade lärt sig hur man klarar sig. Det kom människor från alla håll. Hen kom till en ö. Hen klättrade upp i ett träd. ”Help mamma!”, säger hen, ”titta pinnar!”

Max, årskurs 3

Hannele Mikaela Taivassalo: För en berättelse ur barnets perspektiv, där både tryggheten och sedan flykten beskrivs på ett enkelt sätt, som en rörelse bort, bort från sitt hem, och där mamman och barnet är personer vars röster vi får höra alldeles kort i var sin replik till varandra. Redan i de små orden riktade till någon annan uppstår varma känsloband. Och en känsla av hem och hemlängtan.

2:a pris:

Ett flyktingbarns hem

Om flyktingbarn flyttar så kan dom bli jätterädda.
Dom tappar sitt hem.
Alla behöver ett hem.
Där finns mamma och pappa.
Jag behöver lillasyster och lillebror.
Jag behöver mat och jag behöver gå till skolan.
Också flyktingbarn behöver det.
Dom tappar sina leksaker och dom tappar sina vänner när de måste fly.
Då kan vi hjälpa dom att få ett nytt hem.

Ella, årskurs 2 

Hannele Mikaela Taivassalo: För en uppriktig diktberättelse om allt man kan tappa bort i världen om man tvingas fly från det som är ens hem. Här dras på ett fint och direkt sätt paralleller mellan flyktingbarnet och det skrivande jaget, och behoven som är de samma hos bägge.

3:e pris: 

Ett flyktingbarns hem

En flykting kan inte ha ett hem om någon har söndrat deras hem.
En flykting kan flytta till olika länder om man inte har hem eller om det är krig. 
En flykting kan vara jättelessen om man behöver flytta från sitt eget hem till ett annat land med gummibåt.
En flykting kan åka själv till något land.
Det kan vara jättejobbigt att flytta.
När man kommer till olika länder man behöver mat, hjälp, pengar och en skola och hem så att man kan bo och att man har kompisar och mamma eller pappa.
När man kommer till andra länder kan man ha jättesvårt att köpa mat om man inte kan prata det språket.
Vi kan hjälpa dom som behöver mat, hem och hjälp. 

Trine, årskurs 2 

Hannele Mikaela Taivassalo: För en berättelse, som också är lite som en dikt, som berör med sin blick utifrån på mycket tydliga, verkliga saker: att en flykting kan vara hemlös för att ”någon har söndrat deras hem”, och att den som flytt plötsligt måste försöka klara sig i ett land där man inte har någonting, inte ens ett språk att göra sig förstådd på.

Årskurs 4-6

1:a pris

Ett flyktingbarns hem

Sedan Cleo fick veta att hon måste fly från sitt land så har hon haft det svårt. Det var en lång resa och efter fem timmars gående får hon äntligen vila. Hon och hennes familj är på väg till Finland. När pausen är slut måste hon börja gå igen. Det river i benen och det känns som hon bara vill falla ihop. Fyra timmar senare börjar det bli mörkt hon känner sig rädd och iakttagen, hon tar ett djupt andetag och fortsätter framåt. Ska det vara såhär? Ska barn fly från sina hemland på grund av krig och sen inte ens få hjälp eller få en slant! Ska barn gå och gå och gå tills det känns som att de vill ge upp upp och dö! Istället ska vi hjälpa och försöka rädda de här barnen från svält!

Miranda, årskurs 5 

Hannele Mikaela Taivassalo: För en berättelse som går in under huvudpersonens hud och gestaltar hur det känns att fly – hur det känns också fysiskt, i hela kroppen. Ett levande språk gör att den som läser det här sugs med på resan, och det känns verkligen som om en längre, stark historia kunde ha börjat här.

I oss som läser detta har den redan börjat.

2:a pris:

Ett flyktingbarns hem

Mitt namn är Salama och jag är från Syrien. Kriget har förstört hela min stad. I går fick jag ett brev från mina släktingar som fortfarande är kvar i Syrien. Så här stod det i brevet: - Vi är på väg mot flyktinglägret. Nu förra veckan landade det en missil 100 meter från oss. Jag hoppas att kriget tar slut och att inte hela Syrien är förstört. Snart blir det vinter och våra hus är bara presenningar uppbyggda på pinnar. Flyktinglägret är i Libanon. Jag vill gå i skolan och lära mig läsa och räkna.

Teo, årskurs 4 

Hannele Mikaela Taivassalo: För en berättelse i jag-form som visar att man med fantasins makt kan sätta in sig i en annan människas situation och för ett ögonblick försöka tänka den personens tankar. Med några rader ur ett brev från släktingar som fortfarande är kvar i kriget breddas också perspektivet.

3:e pris 

Rädd

Jag är i ett mörkt rum. Det enda jag hör är barn gråta. Jag vet inte var min mamma och pappa är. Jag saknar Syrien alla mina vänner där. Jag får bara soppa och mjölk till mat. Hoppas min mamma och pappa är i samma läger.

Liam, årskurs 6 

Hannele Mikaela Taivassalo: För en berättelse som i några knappa meningar skildrar ett kort, nattligt ögonblick och rädslorna hos berättelsens jag, och där nuddar vid den osäkerhet och ensamhet som är den hemlösas.

Årskurs 7-9

I denna serie delade vi ut endast tredje pris.

3:e pris: 

Den livsförändrande färden

Hennes ansikte såg sårbart ut. Hon hade skrikit, gråtit och kvidit i senaste timmarna. Eller, i verkligheten hade hon hamnat göra det i sitt 13 åriga liv. Hela hennes liv till denna punkt hade bara handlat om överlevnad. Att vara så stark och klara av bl.a. hungersnöd och naturkatastrofer, problem som vi inte kan föreställa oss. Ända hon hade kunnat tänka sig var hur orättvis världen är, varför just hon av alla har hamnar kämpa genom ett uruselt liv. Men idag skulle det ta slut. Hon satt i ett fordon på väg till andra sidan jordklotet, där hon skulle få ett nytt, fritt och rättvist liv. Men hon visste inte att såg hon fram emot det, hon kände inget. För efter allt hamnar hon lämna bakom sig sin familj och sitt hem, och försöka finna lycka i ett nytt hemland. Något som inget barn i den här världen borde någonsin hamna göra.

Linnea, årskurs 9 

Hannele Mikaela Taivassalo: För en förmåga att sätta sig in i känslan av hopplöshet hos någon som lämnat sitt hem och sitt gamla liv bakom sig – att försöka föreställa sig just de ”problem som vi inte kan föreställa oss”! Här finns också en känslighet för allt det svåra efteråt: att det nya inte automatiskt betyder att känslan av hopplöshet försvinner. Också det man lämnat finns kvar inom en. Och även om språket kanske trevar lite finns det en skönlitterär ansats och en stark vilja att säga något, och den viljan är mycket viktig. Allt det här kan förstärkas: den som har viktiga saker att säga och saker att skriva om – den kan få makt över orden helt enkelt genom att läsa ännu mera!