Ofta frågat om Barnkonventionen

Hur kom konventionen till?
Efter tio års förarbete antog FNs generalförsamling år 1989 konventionen om barnets rättigheter. Sedan dess har stater haft möjligheten att undertäckna och ratificera barnkonventionen. Redan under det första året antog 90 länder barnets rättigheter. Konventionen trädde i kraft 1990 vid toppmötet om barnärenden, där en verksamhetsplan bearbetades för att stöda förverkligandet av barnets rättigheter. ratificera = godkänna och förbinda sig

Hur beslöt man om konventionens innehåll?
I planeringsskedet deltog regeringar, medborgarorganisationer och olika specialister inom barnärenden. Konventionen är ett ställningstagande om vad som är viktigt för alla barn i världen.

Hur kan detta avtal trygga barnets rättigheter?
Då ett land ratificerar avtalet måste lagar och verksamhetsmodeller ändras så, att de stöder det avtalade. Verkställandet av barnkonventionen kontrolleras av en kommitté, som länderna rapporterar till vart femte år. Kommittén tar ställning, kritiserar och rekommenderar. Länderna svarar i följande rapport. UNICEF och andra organisationer arbetar för att barnkonventionen följs samt informerar om barnets rättigheter för både barn och vuxna.

Hur många länder är med?
193 länder i början av år 2008. Enbart USA har låtit bli att ratificera avtalet.

Varför är dessa länder inte med?
Somalien har inte en regering, som behövs för att avtalet skall kunna ratificeras. USA:s lagstiftning är inte enhetlig med Barnkonventionen bl.a. beträffande behandlingen av unga brottslingar och beslut om fängelsedom på livstid åt barn.

Vem är ett barn?
Enligt konventionen är alla under 18 år barn. Kommittén har avgränsat sitt jobb till barn som är födda.

Hur påverkar avtalet UNICEFs arbete?
Konventionen styr allt UNICEF-arbete. Vårt arbete kan inte ses enbart som välgörenhet, utan tryggandet av varje barns rättigheter är allas lagbundna skyldighet.

Följer alla konventionens medlemsstater konventionen?
Världens stater har gjort framsteg med att utforma sin lagstiftning i enlighet med Barnkonventionen, men tyvärr inte tillräckligt. Utmaningar finns även för Finlands del. Det mest alarmerande exemplet på att låta bli att följa konventionen är att minderåriga som gjort brott blir dömda till döden. Enligt Human Rights Watch har 32 brottslingar som begått brott som minderåriga dömts till döden i fem länder sedan januari 2005. 26 minderåriga har avrättats i Iran, två i Saudiarabien, en i Pakistan och en i Yemen. Utöver dessa finns länder därifrån ingen tillförlitlig statistik kan fås. Barnkonventionen förbjuder att döma minderåriga till döden (artikel 37).